Ur historien: Kungliga slottet

När slottet var nytt på 1700-talet väckte det uppmärksamhet i Europa och är idag en av barockens märkesbyggnader. Det äldre slottet Tre kronor slukades av lågorna i en brand som uppstod i maj 1697. Eldsvådan startade på vinden ovanför rikssalen och det blev aldrig klarlagt vad som orsakade branden.

”Slottet är vackert, det kunde jag se denna gång. Det byggdes av den berömde 1600-talsarkitekten Tessin och det är inte likt något av slotten i de andra huvudstäder som jag besökt som turist. Särskilt rummens proportioner är vackra, de arkitektoniskt konstnärliga måtten – längden, bredden och höjden på rummen. De stora salarna och salongerna tycks, tack vare sin proportionalitet, inte så ofantliga och höga som i de flesta slott, där det alltid blir officiellt tråkigt. I Stockholms slott ger salarnas mått dem ett hemtrevligt, boendevänligt utseende.”

Så beskrev ett utländskt sändebud i Sverige, Alexandra Kollontaj, sitt första möte med Kungliga slottet i Stockholm i sin dagbok 1930. Redan när det var nytt väckte det uppmärksamhet i Europa och slottet i Stockholm är en av den europeiska barockens märkesbyggnader. Dess historia går långt tillbaka. Men hur långt?

Skydda Svea rikes kärnland

Somliga anser att Kungliga slottet i Stockholm är det äldsta slottet i Europa som fortfarande används som officiellt kungligt residens men det beror naturligtvis på hur man ser det. Mälaren var under förhistorisk tid en havsvik till Östersjön med en mängd sund ut mot det öppna havet. Dessa sund blev genom landhöjningen ofarbara och vid vikingatidens slut fanns endast två ut- och infarter från Mälaren – Norrström och Söderström. Detta innebar att om man hade kontroll över Mälarutloppet hade man även kontroll över Mälardalen – Svea rikes kärnland. Inloppet till Mälaren var därför viktigt att skydda och dessutom en strategisk plats när det gällde att ta upp tullavgifter från sjöfarten.

Fynd från 900-talet

Tidigt uppfördes en borg på platsen där Kungliga slottet i Stockholm ligger idag. Vid de arkeologiska utgrävningarna som gjordes på Helgeandsholmen 1978-80 fann man spår av mycket gamla träkonstruktioner som daterades till 900-talets slut. Det är dock svårt att avgöra vilken funktion dessa träkonstruktioner hade. Somliga menar att fynden visar på att det redan vid 900-talets slut fanns en borganläggning på Helgeandsholmen medan mer försiktiga bedömare hävdar att det endast funnits pålspärrar i farleden från Saltsjön in i Mälaren. Dessa spärrar kan ha varit bevakade men frågan är om det fanns en garnison av soldater eller om vakten bestod av en enda person. Möjligheten finns dock att det redan på 900-talet här fanns ett enkelt spärrfäste, en träborg, som sedan skulle komma att växa ut och förändras under århundradenas lopp.

En försvarsanläggning växer fram

Det äldsta belägget för borgens existens är ett brev från Birger Jarl och hans son Valdemar, daterat 1252. Under 1300-talet bestod anläggningen av högborgen – den egentliga borgen med adelshuset – och den stora förborgen mot norr. Äldsta delen i denna anläggning var kärntornet. Under 1300-, 1400- och början av 1500-talet belägras borgen i omgångar.

Den mest kända belägringen är kanske den som borgen och staden utsattes för av den danske kungen Kristian II, ”Tyrann”, i mars 1520. Först på hösten överlämnade Kristina Gyllenstierna, änka efter Sten Sture d.y., borgen i danskarnas händer, varpå sturetrogna adelsmän, biskopar och borgare dömdes till döden och avrättades på Stortorget – Stockholms blodbad.

Försvaret förstärks

Under Gustav Vasas regeringstid uppkommer den moderna nationalstaten Sverige och borgen i Stockholm blir ett av kungens residens. Borganläggningen byggs nu i första hand ut av försvarsmässiga skäl och förstärks ytterligare. Bland annat byggs vallar, som skall stå emot artilleribeskjutning, och så kallade torrgravar på den södra och den västra sidan för att försvåra stormning. Kärntornet byggs på med flera våningar och bestyckas med kanoner.

Under en lång period kom borgen att vara den kraftigaste försvarsanläggningen i Östersjöområdet. Under Johan III:s tid förvandlas sedan borgen till ett praktfullt renässansslott med hjälp av arkitekten Willem Boy. Under den här tiden inreds bland annat en ny kungsvåning, en ny slottskyrka och en ny rikssal. Den katolska drottningen får ett eget kapell, en racketbana anläggs och man bygger en ny badstuga och den gamla förses med ett ”swimbad” av koppar.

Stormaktens moderna residens

Under Gustav II Adolfs tid inrättades centrala ämbetsverk och hovrätter, vilka bereddes plats inom slottets murar. Slottet hade vid det här laget förlorat sin försvarsfunktion och långtgående om- och nybyggnadsplaner drogs upp. Stormakten Sverige skulle äntligen få ett representativt och modernt kungligt residens. På grund av rikets hårt ansträngda finanser dröjde det länge innan något drastiskt kunde göras. Först 1690 fick Nicodemus Tessin den yngre uppdraget att modernisera i varje fall den norra delen av slottet. Här planeras nu för kungliga våningar och en fullständig ombyggnad av slottskyrkan, belägen i den nordöstra delen.

Tessin hade i många år studerat arkitektur och trädgårdskonst på kontinenten, i Frankrike, Italien och England. Genom drottning Kristinas försorg upptogs han som elev hos Lorenzo Bernini och han tog djupa intryck av den strama barockarkitekturen i Rom. Vid hemkomsten till Sverige och Stockholm visste han exakt hur ett modernt palats skulle se ut.

Slottet i lågor

Inredningsarbetena var i full gång då den ödesdigra eldsvådan bröt ut klockan två på eftermiddagen den 7 maj 1697. Detaljerade rättegångsprotokoll och andra vittnesmål gör att man i hög grad kan redogöra för brandens förlopp. Exempelvis vet vi att änkedrottning Hedvig Eleonoras hovdamer just hade avslutat sin måltid då tjock rök bolmade fram utanför fönstren och när dessa öppnades fick man se slottet stå i brand. Den danske kungens sändebud, Bolle Luxdorph, bevittnade det hela och beskriver hur änkedrottningen knappt kunde stå på benen, upprörd och förvirrad – ”meget altererit” – och fick bäras nedför trapporna.

Tornets kanoner störtade

Elden spred sig snabbt och snart var även kärntornet överantänt och omvittnat är det öronbedövande dånet när tornets kanoner störtade ned i änkedrottningens vinkällare. Det blev aldrig klarlagt vad som orsakade branden. Vi vet att eldsvådan började på vinden ovanför rikssalen och vi vet att de, som hade till uppgift att bevaka rikssalsvinden, inte fanns på plats den ödesdigra eftermiddagen. Brandchefen hade sänt ut en av vakterna på uppdrag och ytterligare en vakt lämnade olovandes sin post.

Alla räddade sig ut ur slottet men den materiella skadan blev omfattande. Branden förstörde framför allt den äldre delen av slottet men skadade även den nybyggda norra längan. En mängd ovärderliga dokument, böcker och handskrifter gick upp i rök när riksarkivet och biblioteket eldhärjades.

Krav på snabb återuppbyggnad

Redan dagen efter branden beslutade förmyndarregeringen att slottet skulle byggas upp på nytt och Nicodemus Tessin d. y. fick uppdraget. Redan sex veckor efter brandkatastrofen hade Tessin ritningar till det nya slottet att visa upp för änkedrottningen. Arkitekten hade vid samma tidpunkt fått i uppdrag av den danske kungen att rita det Kungliga palatset i Köpenhamn, vilket störde Karl XII som var angelägen om att slottet i Stockholm:

”Icke i något avseende få stå det danska efter i magnificens."

Enligt Tessins planer skulle det nya slottet uppföras på sex år men det kom att ta nästan sextio beroende på pengabrist. Under många år låg slottsbygget helt nere och när det väl kom igång igen gick det på sparlåga. Nicodemus Tessin d. y. avled 1728 och ansvaret för slottsbygget övertogs av sonen Carl Gustaf Tessin. Denne överlät dock arbetsledningen till arkitekten Carl Hårleman.

Först i december 1754 kunde kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flytta in i det som idag är Bernadottevåningen. Fram till dess hade det Wrangelska palatset på Riddarholmen varit kungafamiljens officiella residens. Den långa byggnadstiden till trots höll man fast vid ritningarna från 1697, i all fall vad gäller exteriören. Interiörerna kom i högre grad att färgas av modets växlingar och här finns idag barock- och rokokoinredningar sida vid sida.

Altaret och tronen

Slottets fasader mot staden är i stort sett oförändrade än idag och var och en har fått sin egen karaktär. Den norra fasaden, stramt och enkelt hållen och med sina dubbla ramper upp mot den norra portalen, dominerar över staden. Den södra fasaden är praktfasaden, utformad som en romersk triumfbåge med hyllningstexter till Karl XII. Härifrån stiger man in i Södra valvet, som sträcker sig genom hela husets höjd. Härifrån når man även slottets två viktigaste ceremoniella rum och symbolerna för den världsliga och den gudomliga makten: Rikssalen och Slottskyrkan. Altaret och tronen var de poler mellan vilka det goda svenska samhället skulle utvecklas. Den västra sidan är Kungens sida, med krigiska attribut och medaljonger av svenska kungar från Gustav Vasa till Karl XI. Den östra, behagfulla och informella sidan slutligen, som vänder sig mot Saltsjön och Logården, var drottningens.

Kungliga slottet uppfördes inte enbart som säte för den svenske monarken och hans familj utan också för hela den centrala svenska riksadministrationen. Här inreddes därför ämbetslokaler för Sveriges regering och för departementen. Även Kungliga biblioteket fick sina lokaler inom slottets murar.

Ett levande slott

Under 1800- och 1900-talet skulle ämbetsverken, regeringen, riksdagen och Kungliga biblioteket komma att flytta ut från slottet och 1981 valde slutligen även Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia att lämna sin bostad här för att istället slå sig ned på Drottningholms Slott. Kungliga Slottet i Stockholm är emellertid fortfarande ett levande slott.

Det är Kung Carl Gustafs officiella residens och används för statschefens representation. Här har också Kungen och Drottningen sina kontor och här har riksmarskalks- och hovmarskalksämbetet sina lokaler. 

Toppbilden: Kopparstick Kungliga slottet av tecknare Erik Dahlbergh från planschverket Suecia antiqua et hodierna. Foto: Kungliga biblioteket