Ur historien: Drottningholms slott

Drottningholms slott har i drygt 400 år varit en plats för rekreation och kulturella möten. Riksänkedrottning Hedvig Eleonora, drottning Lovisa Ulrika och kung Gustav III har alla satt sin prägel på slottet och dess omgivning. Idag är det Carl XVI Gustafs och Drottning Silvias permanenta bostad.

Namnet Drottningholm går tillbaka till den byggnad som Johan III, i slutet av 1500-talet, lät uppföra för sin gemål drottning Katarina Jagellonika. Denna tornförsedda tvåvåningsbyggnad, uppförd av Johan III:s arkitekt Willem Boy, fanns ännu kvar då riksänkedrottning Hedvig Eleonora 1661 köpte egendomen av Magnus Gabriel de la Gardie men kom att förstöras i en brand senare samma år. Arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. fick nu uppdraget att uppföra ett nytt slott, som väl skulle motsvara Sveriges ställning som en av Europas, vid den här tiden, mäktigaste stater.

Under Nicodemus Tessin d.ä.:s ledning skapades här en storslagen byggnad med inredningar som hör till några av de bästa exemplen på den tidiga barocken i Sverige.

Arkitektoniska höjdpunkter

En av höjdpunkterna är Hedvig Eleonoras paradsängkammare, skapad av några av landets främsta konstnärer och hantverkare, och det monumentala trapphuset med sin vackra marmorering, sin perspektivgång och sina marmorskulpturer som aktiverar trappan med blickar och gester var arkitektens egen stolthet. Nicodemus Tessin d.ä. avled 1681 och uppdraget att fullborda slottsbygget övertogs av sonen, Nicodemus Tessin d.y. Karl XI:s galleri, med sina bataljmålningar från Karl XI:s skånska krig är från denna tid.

Slottets guldålder

Drottningholm skänktes som bröllopsgåva till prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen i samband med giftemålet med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik 1744. Lovisa Ulrikas tid på Drottningholm kom att innebära en ny guldålder för slottet. Kultur var hennes ledstjärna och hon omgav sig med poeter, konstnärer, vetenskapsmän och författare. De samtalade, promenerade ute i parken och musicerade tillsammans. Från denna tid finns biblioteket, som med sin jämna rytmik av former, klassicerande förgyllda pilastrar och lekfulla rokoko-ornament räknas som ett av Sveriges vackraste rum. Arkitekt var Jean-Eric Rehn, assisterad av de främsta hantverkare och biblioteket är ett prov på utsökt hantverksskicklighet. Här kan vi föreställa oss hur drottningen diskuterade med författarna Hedvig Charlotta Nordenflycht och Olof von Dahlin, som hon mycket uppskattade. Även de naturvetenskapliga forskarna träffades och diskuterade på Drottningholm. Under ledning av Carl von Linné samlades man på Drottningholm för att ordna drottningens naturaliesamling, bland annat namnge snäckor, bygga system och uppställa klasser.

Gustav III:s Drottningholm

År 1777 inlöste Svenska Staten Drottningholm och Gustav III kom att bebo slottet. Även nu gjordes förändringar av interiören, bland annat skapades Kinesiska salongen med sin spektakulära kakelugn och från denna tid finns möbler gjorda av Sveriges främsta möbelskapare, exempelvis Georg Haupt och Johan Christian Linning.

Redan som barn uppskattade Gustav att vistas på Drottningholm. I augusti 1754 berättade han för föräldrarna: ”I går afton sprang jag ikring i galleriet med mina bröder. Sedan bad jag archiater Linneus förtälja mig om djur. Han förtalte mig om myggor, om fåglar, som åt upp dem, om svanor, och pelikaner och havslejon.” Några dagar senare var han i moderns myntkabinett och såg på romerska medaljer ”som roade mig rätt mycket”. Han tyckte också om att tillbringa tid i biblioteket och läsa de franskspråkiga böckerna. Var vädret vackert promenerade man genom parken till Kina slott på förmiddagen. Det tyckte Gustav var tråkigt och beskrev det som en promenad i ”stenige Arabiens sand”.

”Vackert och fult väder”

Drottningholm var ett lustslott som skulle erbjuda omväxling till hur dagarna såg ut på slottet i Stockholm. Att livet här ute ändå var fyllt av regler vittnar Gustav III:s svägerska, Hedvig Elisabeth Charlotta, om: ”Vårt liv här är ganska egendomligt, det är ett mellanting av stads- och lantliv, som ej är likt något annat, en förening av hovnöjen och lantliga tidsfördriv, av etikett och frihet, av munterhet och tillbakadragenhet, vilket gör att det på det hela taget är föga angenämnt. Ett särskilt reglemente för Drottningholmsvistelsen har blivit uppsatt, varav var och en som kommer dit finner ett exemplar på sitt rum. Det innehåller olika bestämmelser för vackert och fult väder. Om det är vackert väder, äter man middag och vistas hela dagen på Kina, om det är fult väder, stannar man på slottet. När man är på Kina, skall man vara i liten toalett, herrarna i frack eller kungens lantuniform, de som nu har sådan. Är vädret fult, skall man vara i stadstoalett såväl herrar som damer.”

Det var Gustav III själv som bestämde om det var vackert eller fult väder. Varje morgon sattes ett spelkort upp på dörren till hans audiensrum. Om det var hjärter kung betydde det att vädret var vackert och att man skulle bege sig till Kina. Visade kortet spader kung betydde det att vädret var dåligt och att man skulle stanna kvar på slottet. Hedvig Elisabeth Charlotta klagade över att kungen ofta ändrade sig: ”Ibland händer det, att kortet bytes om två eller tre gånger under förmiddagens lopp, vilket förorsakar mycket obehag”.

Ett dramatiskt slut på en epok

Med Gustav III:s död 1792 falnade litet av glansen kring Drottningholm. Slottet ställdes visserligen till sonen Gustav IV Adolfs och drottning Fredrikas disposition och fester och tornerspel hölls men utan den flärd som funnits tidigare. Det är också på Drottningholm som den gustavianska epoken får ett dramatiskt slut. Efter statskuppen i april 1809 var det till Drottningholm som den avsatte Gustav IV Adolf först togs innan han fördes till Gripsholm för att senare landsförvisas.

Drottningholm får nytt liv

Drottningholm kom att bli en viktig plats även för ätten Bernadotte och under Oskar I:s och drottning Josefinas tid tillkommer rumsskapelser av stort symbolvärde, exempelvis Rikssalen. Även Oskar II, Gustaf V och Gustaf VI Adolf bodde långa perioder på Drottningholm och satte sin prägel på slottets miljöer men det är först med Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia som slottet blivit permanent kunglig bostad.

Toppbilden: Kopparstick Drottningholms slott av tecknare Erik Dahlbergh från planschverket Suecia antiqua et hodierna. Foto: Kungliga biblioteket